Historiska personer

Bennet anlade en yllefabrik i Leicester. 1720 flyttade han till Frankrike och fick 1723 uppdraget att smuggla in textilmaskiner till Sverige av Jonas Alströmer. Han grundade manufakturverket i Alingsås.

Bennet blev 1736 direktör för Flors linnemanufakturi i Mo socken utanför Söderhamn. Linnemanufakturen blev berömd, damast såldes till sju kungahus i Europa,

Bennet tog till sig sina två barn med sin första hustru Jane Parlby, De hette Elisabeth och Robert och flyttade från England till Alingsås. Med sin andra hustru Catherine Reilly hade han sonen Thomas.

Det finns inga bilder på honom men författaren föreställer sig honom så här: Mörk bakåtstruken frisyr uppsatt i en hårpiska, oftast fäst med ett blått band. Håret går ned i en snibb i pannan. Intensivt blå ögon, rena drag. Lång och smärt.

Stephen är orädd och nyfiken på sin omvärld, Han är uppfinningsrik och förändringsbenägen, drivs av sin motivation, praktisk och teknisk, har goda ledaregenskaper,

Han talar Engelska och svenska och ”svengelska”, gör gärna svenska ord av engelska vilket man kan se i hans reseskildringar.

Han var en av den industriella revolutionens förgrundsfigurer i Sverige. Han importerade såväl maskiner som kunnande från utlandet och grundade flera företag, bland annat Alingsås manufakturverk.

Jonas Alströmer är mest känd som ”Potatisens fader” vilken han vurmade för på olika sätt men han utvecklade också fåravel och utbildade unga män på sitt schäferi Höjentorp.

Det finns många porträtt av Jonas där han bär en lockig peruk, Han är kortväxt och lite rund om magen. Pondus, finurlig, rolig, högljudd, omtyckt av de flesta.

Jonas är karaktären som livar upp handlingen. Intensiv, har många strängar på sin lyra, alltid på språng, testar hela tiden nya idéer lyckas genomföra dem.

Han har en brokig bakgrund - kapare med kaparbrev från konungen, han har sittit i fängelse, var svensk konsul i London i 20 år och smugglare - detta är bara ett axplock.

Jonas var en världsvan man som talade många språk. Engelska behärskade han väl eftersom han bott i London.

Hon var av adlig börd och uppfostrades av en guvernant, Antagligen kunde hon tala franska eftersom släkten var normander. Hon växte upp i Stora Huset i Rearsby tillsammans med sin yngre bror Robert.

En tavla som gått i arv många generationer författarens släkt skulle kunna föreställa Jane. Tavlan är målad i herdestil som var populärt på 1700-talet.

Hon är finlemmad, har mörkt nästan svart hår lite vågigt uppsatt i frisyr, stora bruna ögon, mörka ögonfransar och bryn, rak lång näsa, grop i hakan

Jane var blyg, och vacker men blev deprimerad efter några års äktenskap med Stephen.

Stephen var alltför upptagen och ofta på resande fot. Jane lämnades ensam och källorna säger att ”en oförsiktig hushållning och någon slags ledsnad drev honom att skilja sig från hustru och barn, hus och hem och flytta till Frankriket.”

Jane som oändligt älskade honom och gick i vändande dagar, dog i barnsäng. Det sägs även att hon dog av brustet hjärta.

Hon fäddes i Dublin och växte upp med sin far som skickade henne till ett katolskt kloster i tonåren. Därifrån rymde hon några gånger. Efter det följde hon sin far på hans affärsresor. På båten till Frankrike mötte hon Stephen och de gifte sig i Paris 1721. Sonen Thomas föddes i Paris 1722.

Hennes religionstillhörighet Catholic nämns i husförhörsprotokoll i Mo.

Catherine var kortväxt med rött hår som hon satte upp i höga frisyrer med mycket pynt i. Klädde sig gärna extravagant för att kompensera en trasig uppväxt. Hon följde Stephen på hans hemliga uppdrag, gravid och med en ettåring att ta hand om. I Sverige skapade hon deras hem i Alingsås och senare Ranbogården i Hälsingland.

Källorna berättar att hon styrde sitt hushåll med järnhand och kallades för Irländskan.

Catherine fick flera barn som dog tidigt i sjukdomar. Trots sorgen kämpade hon på och stod vid Stephens sida livet ut.

Hon talade engelska med irländsk brytning och svenska.

Janes och Stephens förstfödda, begravd i Luleå, hustru till färgaren Jean Hedeman.

Hennes far övergav sin familj när hon var sex år och hon var nio år när hennes far och styvmor smugglades från Amsterdam till Göteborg på skonaren Geoffrey Elisabeth. Skonarens last var förbjuden att föra ut och den som smugglade ut den kunde straffas med döden.

När hon var sexton år bjöds hon in att komma till Alingsås och bo hos Stephen och hans nya hustru. Hon och brodern kom att stanna där många år. Hon var fadder åt flera av de invandrade arbetarnas barn.

Johan - en färgarlärling från Piteå fångade hennes hjärta, de gifte sig och flyttade till Luleå där de startade ett skönfärgeri. Elisabeth Bennet blev en av de första kvinnorna i Luleå som gjorde sig ett namn och tillsammans med sin make Johan Jean Hedeman samlade de en ansenlig förmögenhet.

Färgaräktenskap var speciella, båda makarna tog delat ansvar. Till Luleå hamn kom under 1700-talet både militära engelska skepp och handelsskepp från England. Elisabeth kunde nog uppehålla en del engelska vanor och kanske var det därför som hon kallades ”madame”.

Elisabeth födde sju barn men endast ett överlevde till vuxen ålder - Johanna (efter sin mormor som kallades för Jane men var döpt till Johanna)

Thomas föddes i Paris av föräldrarna Stephen och Catherine. Hans första resa var en flykt från Paris pga att Jonas Alström var efterlyst och familjen skulle följa honom till Amsterdam.

Han växte upp i Alingsås och blev en mycket skicklig mönsterritare och vävare. När familjen flyttade till Mo i Hälsingland följde han med och fick flera uppdrag att rita mönster till damastdukar.

Efter faderns död 1757 tog han över som direktör vid Flors fabriker. Eftersom de statliga privilegierna upphörde kunde inte fabriken fortsätta utan gick i konkurs.

Det kan också ha berott på att den beställda och levererade kröningsduken till Adolf Fredriks kröning inte blev betald. Duken finns att se på Hälsinglands museum.

Thomas och hans fru bosatte sig på Lugnö gård en bit ifrån fabriken. De fick sonen Stefan.

Thomas talade engelska och svenska utan brytning. Han var bara ett år när han kom till Sverige.

Johan var en oerhört skicklig färgare med medfött färgsinne. Han började som lärling och utbildade sig till mästare. Startade och byggde upp färgeriet i Luleå och blev ledare för många anställda.

Han blev förälskad i Elisabeth - Stephen Bennets dotter och de gifte sig och flyttade från Alingsås till Luleå. Med ekonomisk hjälp av sin svärfar startade han ett skönfärgeri som hade en vid kundkrets. Han åtnjöt stort förtroende, även hos lapparna.

Som ung vandrade han från Piteå för att söka arbete på manufakturen i Alingsås. En företagsam och målmedveten ung man.

Johan bytte namn till Jean. Han var innovativ, ambitiös, vänlig, företagsam, åtnjöt flera förtroendeuppdrag, bl. a. som stadsfiskal i Luleå,

Dottern Johanna Katarina Hedeman, gifte sig med Mickael Röckner. Johanna var den enda av de sju barnen som överlever.

Efter Johans död gick färgaryrket i arv till flera generationer och färgargården fick namnet Röcknerska gården. Den har varit rivningshotad men står ännu kvar.